Varning för långt inlägg!

Hejsvejs! Klockan är nu 01.50 och jag kan inte sova! Så jag tänkte skriva lite. Jag vet inte direkt vad jag ska skriva men känner att kan jag inte sova kan jag lika gärna skriva av mig!
Jag vet att man ska glömma de förflutna och rikta in sig på framtiden men tyvärr så kan jag inte göra det. Jag saknar verkligen mina gamla vänner seriöst! Iallafall mina två bästa vänner eller dom jag trodde va mina bästa vänner! Den ena har jag inte pratat med på 9 månader och den andra brukar jag smsa med men det är endå inte samma sak!
Henne som jag brukar smsa med henne skulle jag träffat i helgen men jag unde helt enkelt inte och ajg vet att hon brukar läsa här ibland och aa de kanske är bättre det än att jag ska sägat framför henne för de klarar jag nog inte av! Men iallafall förut så va hon bara med sin kille typ eller vi träffades typ aldrig fast det är ju inte bara hennes fel utan mitt med eftersom jag nästan aldrig hörde av mig men jag kände lixom att hon va med killen och hans kompisar så då tyckte jag inte det spelade sån stor roll eftersom jag va med mina kompisar! Men dejag inte klarar av att säga till henne är väl att jag saknar dom tiderna enormt men vad ska man göra åt saken? Jag får vääl skylla mig själv eftersom jag inte hört av mig till henne som jag borde göra men de känns konstigt att va med henne på nått sett eftersom vi itne vart på ganska länge. *Känns som om vi inte kommer att ha nått o prata om. Men allt är ju inte bara mitt fel heller eftersom vi hamnade i olika klasser i högstadiet de va ju då vi började glida ifrån varandra. Men dom hade ju turen att börja i samma program på gymnasiet och jag valde annan linje. Men så känner jag hade vi börjat samma klass i högstadiet så hade jag aldrig träffat Mina andra bästa kompisar men de saknas fortfarande två delar av mig och de är mina aldra bästa kompisar jag har haft dom två första jag någonsin kunnat lita på, berätta allt för, gråta framför, bli arg på, bli sams med, allt som bästisar gör. Men jag hitade ju tre andra jag kunde göra dom sakerna med. Men ändå så saknade jag dom andra två! Jag kanske sitter och skriver dettta för att jag är trött eller för att ja vill att folk ska fatta hur jag känner ibland. De känns som bara en person fattar hur jag verkligen känner och det är Sara! Henne litar jag på till 1000000000000% Hon finns alltid där för mig och ger mig råd. hon vet vaf jag gått igenom och hon dömmer mig inte. Henne kan jag prata med om allt och vi har slltid roligt. Vi skrattar tillsammasn och åt varandra när någon gör nått fel men vi bråkar som alla andra men blir alltid sams och skrattar åt orsaken! vi kan bråka och glömma bort varför vi blev osams de är de som är äkta vänskap!

Nu har klockan iallafall blivit 02.12 och idag är de fredag och jag ska till Hanna i Sörping. OCH JAG SKA DRÄNKA MINA SORGER I SPRIT TILLSAMMANS MED MOA!
Jag längtar seriöst tills jag slutar skolan helt ! Då ska jag tammefan åka iväg och vara mig själv!

Nae nu tänker jag inte skriva mera nu ska jag sova och nu har jag fått ut alla mina tankar.

Peace and Love